Ison Glasgow berättar i denna gripande roman om sitt liv och hur han lyckades ta sig från botten till toppen. Jag köpte boken på centralstationen i Stockholm och började läsa på tåget till Malmö. När jag var framme i Malmö hade jag inte många sidor kvar. Boken var med andra ord svår att släppa när jag väl hade börjat läsa. Ison föddes i New York och där levde han sina första år. Hans mammas stora dröm var att bli skådespelare eller att få dansa i stora shower. Men att satsa på den drömmen var inte ekonomiskt gynnsamt. Snart var hon pank och Ison fick tillsammans med sin mamma flytta in hos morföräldrarna. Där fick Ison sin bästa kompis, men inte heller här skulle de stanna. Det blev ännu en flytt. Denna gång till Barbados där Isons pappa bodde. Ison upptäckte vid tidig ålder att det var många som verkade respektera eller var rädda för hans pappan som var rastafarari. Förhållandet mellan Isons mamma och pappa funkade inte, så Ison och hans mamma flyttade efter ett tag tillbaka till Queens i NY. Men oron för samhällsutvecklingen och den ökade brottsligheten och drogerna i området där de bodde, gjorde att Isons mamma bestämde sig för att för att lämna Queens ännu en gång. Isons pappa bodde nu i Sverige, så det var dit Ison och hans mamma flyttade. Nu kunde familjen återförenas och börja om på nytt. Det blev inte riktigt så. Isons pappa flyttade tillbaka till Barbados och Ison och hans mamma blev ensamma i ett för dem främmande land. Utan pengar och utan hem. Då började kampen för överlevnad. En bok om att vara i botten, men med stark vilja lyckas ta sig upp till toppen.
Boken är lättläst och passar dig som tycker om att läsa om olika människoöden.
