Elly tillbringar några sommarlovsveckor hos sin farmor i Järvsö. I närheten av farmors hus ligger det gamla spetälskesjukhuset som numera fungerar som boende för psykiskt sjuka. Elly är nyfiken på det gamla sjukhuset och när de boende är bortresta utmanar hon sig själv att gå ända fram till den stora porten och känna efter om den är låst. Det är den så klart. Elly ska just vända sig om och gå hem när hon hör hur porten knarrande glider upp bakom henne. Hon skymtar något i dörröppningen. Det känns som om hela hon fryser till is när hon inser att det är en hand - en knotig, sårig och kloliknande hand...
Det här är den skräckinjagande inledningen på boken Spetälskesjukhuset. Fortsättningen är inte riktigt lika läskig. Elly får träffa Saga, en flicka i hennes egen ålder som säger att hon bor där på sjukhuset. Hon säger att hon är sjuk i spetälska och hon berättar för Elly om sjukdomen och de andra patienterna som bor där. Men den enda Elly kan se är just Saga. Elly vill så gärna hjälpa henne, men hur ska hon göra? Varför är Saga ensam kvar? Och kan hon verkligen ha spetälska? Den sjukdomen är ju utrotad i Sverige sedan länge.
Barns villkor förr i tiden är ett återkommande tema i Camilla Lagerqvists böcker. I Den vita döden som handlar om en annan sjukdom, tuberkolos, som drabbade många i Sverige under förra århundradet. I Cirkusflickan om en flicka som blir såld till en cirkus i början av 1900-talet. Jag gillar verkligen hur hon kan skriva en spännande och läskig historia som samtidigt tar en tillbaka i tiden, och får en att känna hur det kan ha varit att leva då. Det blir högsta betyg från mig!
