Jed lever ett ganska bra liv med vänner och flickvän och han mobbar och misshandlar färglösa elever på sin skola. Det är skrämmande och jobbigt att läsa om hans hat mot de färglösa. Men livet får en oväntad vändning för Jed. När han ska iväg på bio med flickvännen Sadie kommer plötsligt en bil rakt emot henne. Jed försöker att rädda Sadie men blir själv påkörd. Och vaknar upp på sjukhuset som en färglös…
Färglös
är en bok som väcker många tankar. Hur långt skulle man gå för att återförenas
med en närstående som har gått bort? Vill vi verkligen leva för alltid? Till
vilket pris? Är det värt det om man ändå tvingas leva i utanförskap?