Född fenomenal av Josephine Bornebusch

En av årets mest omtalade ungdomsböcker måste nog detta sägas vara - Josephine Bornebuschs (Mickan i Solsidan) debutroman. Och visst är det kul!

Rut gillar allt med sig själv utom sitt namn - men det är ju å andra sidan inte hennes fel att hennes föräldrar har så dålig smak. Föräldrarna som möttes på konstfack och när de insåg att Rut var på väg valde helt olika angreppssätt: pappan fortsatte dreja krukor och mamman hoppade av konsten och skolade om sig till läkare istället eftersom hon insåg att pappans krukor aldrig skulle sälja i något större antal.

Ruts bästa kompis är Magda, Magda som är fullkomligt besatt av sex och därtill är mytoman. Sportfånen Abbe hänger också en del runt Rut och faktum är att han kanske egentligen är en tiopoängare när hon tänker efter. Rut själv är dock allra mest intresserad av Anne Frank och då menar jag intresserad som i att veta precis allting som finns att veta om henne och referera till henne precis heeeela tiden.

Själva berättelsen centrerar sig kring en klassresa som Rut försöker manipulera för att hon ska få åka till Anne Franks hus i Amsterdam. Frågan är bara om hon lyckas få sin halvgalna klass, läraren snusk-Hasse och ett gäng föräldrar att göra som hon vill...

Mest av allt gillar jag Rut som är en riktigt cool nörd som vet vad hon vill och ser till att få det. Riktigt härligt med en ungdomsroman där inte allting hela tiden är ett problem! Till och med den objektivt sett ganska kassa sexdebuten beskrivs med en skön distans. Klart läsvärd alltså!

Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen

Alltså, herregud vilken bok! Maria har redan recenserat den här men den är värd att lyfta fram en gång till tycker jag. Mer Bart åt folket!

Bart är tolv år och bor med sin alkoholiserade mor i en av socialens lägenheter, en etta som bara har en säng och där travar med prylar ligger staplade överallt. Trappuppgången är full av gamla sprutor och de som bor där är allt annat än pålitliga. Bart och hans mamma brukar ljuga för mormor om att mamman har ett bra jobb på ett telefonbolag men Bart undrar om mormor verkligen tror på dem. Ofta finns det ingen mat hemma utan Bart får äta salta pinnar eller sockerstinna doughnuts till middag. Som om detta inte vore nog har Bart inga vänner - i skolan hänger han mest med några andra som inte heller har några vänner, de pratar på rasterna om vad som helst så länge det inte är något som verkligen är viktigt och Bart vet knappt vad någon av de andra heter. Sist men inte mist går han på boxning - en sport som verkligen inte passar honom eftersom han inte gillar att slåss men som han går på för att göra sin mamma glad.

Sin kämpiga bakgrund till trots är Bart nog en av barn- och ungdomslitteraturens mest positiva och smarta karaktärer. Han lyckas se nästan varje situation som något potentiellt sett bra och som läsare känner jag stark sympati för honom.

Barts värld vänds upp och ner när Ada, som typ är den schysstaste tjejen i klassen, i alla fall topp tre, börjar intressera sig för honom. Problemet är bara att hon inte kan hålla tyst om något. Ada lyckas få reda på att Bart älskar opera, inte bara lyssna på den utan faktiskt sjunga också, och plötsligt måste Bart sjunga på skolans sommarfest - han som inte kan ta en ton utanför badrummets fyra väggar. Fast därinne låter det å andra sidan desto bättre. Lägg därtill en försvunnen pappa som möjligen inte har några ben kvar, en trappstädardag, en man med böj i benen och ett hjärta av guld, en cykel, en världsbasbaryton som sjunger genom ett öppet fönster och såklart en bruten näsa och man får: rent guld.