Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Eleanor börjar i Parks skola och första dan när hon kommer på bussen och han ser henne tänker han "Men gud vilket mobboffer". Kurvig, rödhårig och med konstiga kläder vill ingen låta henne slå sig ner bredvid dem. Park vill egentligen inte det heller men flyttar ändå på sig och låter henne sätta sig. Platsen bredvid Park kommer att bli Eleanors och vare dag sitter de tysta bredvid varandra. Efter några veckor lägger Park märket till att Eleanor sitter och kikar i serierna han läser och efter ytterligare ett tag börjar han ta med sig serier som han lånar ut till henne, fortfarande utan att de växlat ett ord.

Här tar en fantastisk kärlekshistoria sin början, fantastisk för att den är så vacker och hoppfull men också för att den kanske är lite för bra för att vara sann - men det är kanske å andra sidan alla riktigt bra kärlekshistorier. Karaktärerna mejslas långsamt och trovärdigt fram och jag gillar verkligen hur berättelsen får lov att utveckla sig över tid och hur detaljer lyfts. Slutet är emellertid oväntat thrillerlikt och det bryter av den annars så behagliga berättarstilen.

Det jag verkligen tar med mig från den här boken är dock beskrivningen av de stenhårda maktstrukturerna, bland tonåringarna i skolan såväl som hemmet - den hjärtskärande skildringen av Eleanors hemmamiljö, den kuvade mamman och syskonen, kommer jag inte att glömma.