Det spelar
ingen roll att jag har tatueringar direkt på revbenen gjorda av Hells Angels
eller att jag fått hjärtat krossat minst tjugo gånger, jag grät ändå som ett
barn när jag läste den här boken. Den klump jag fick i halsen satt fast som en
taggig fotboll. Även det är en bok som redan från början avslöjar vad som ska
hända (redan i titeln faktiskt) så sitter jag likväl där med darrande läpp och
vill inte tro att det är sant. Samtidigt så är det en mycket rolig bok och inte
alls följer alla klichéer för genren ”ung-person-dör-i-hemsk-sjukdom-vilket-ger-lärdommar-för-livet-åt-vännerna”.
Jag tror jag
gillade boken extra mycket för att den:
-handlade
mycket om film
-utspelade
sig i amerikansk high school miljö
-var mycket
oväntad
-innehöll
många listor (jag gillar listor)
Avslutningsvis
måste jag bara berätta att boken innehåller en stor mängd svordomar så om man
tar illa upp av att läsa saker som ”åsnek*k på varannan sida ska man kanske
läsa en annan bok. Men grejen är att alla grova ord har en poäng då de hjälper
till att spegla huvudpersonernas relation på ett fantastiskt fint sätt (ja, i
rätt sammanhang kan ordet ”åsnek*k” vara något fantastiskt fint).