Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén

Mårten Sandén är kanske mest känd som författare till Petrinideckarna som handlar om två barn i Lund som löser mysterier men han skriver också en hel del lite mer filosofiskt inriktade böcker till exempel Ett hus utan speglar och nu Sju förtrollade kvällar och där tycker jag verkligen han har funnit sin genre. Möjligen tycker även juryn för Astrid Lindgren-priset detta då de nyligen utsett honom till årets pristagare.

I Sju förtrollade kvällar lyckas Sandén få till en nästan Gripe-aktig ton (vilket ju sägs om många men här tycker jag verkligen att det stämmer). Buster Bolin gör det han alltid gör, ligger lågt i skolan och boxas på fritiden. Han är bra på att boxas och det märks även på hans status i skolan, han är egentligen rätt ensam men beundrad (fruktad) av alla. Han är hemligt förälskad i "flickan som läser" som han bara sett några enstaka gånger men som han fascineras av och vill lära känna mer. En kväll på väg hem från boxningen får han kanske den möjligheten då han stöter ihop med henne och den mobbade Antoni. Samma kväll stöter han också ihop med en gammal man utanför den nedlagda biografen Elysium. Mannen ger honom sju biobiljetter till biografen och det blir början till ett riktigt magiskt äventyr som leder Buster till upptäckter både inom och utom honom själv.

Jag tycker det är riktigt bra. Magin finns där men är inte övertydlig; fokus ligger istället på relationerna och personutvecklingen som i Jacks fall i mångt och mycket är knutet till sanningen om hans döda bror. Sammantaget är Sju förtrollade kvällar mycket läsvärd.