Djupgraven av Camilla och Viveca Sten

Jag var inte helt förberedd för vad som väntade mig när jag började läsa Djupgraven. Av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle vara en snäll mysrysare likt de Ingelin Angerborn brukar skriva. Mörka vatten, enslig skärgård efter att sommargästerna försvunnit, kanske knackningar på rutor och spöken efter inte alltför onda personer. Men några sidor in i boken inser jag att detta är något helt annat. Denna bok är riktigt kuslig och de barn som försvinner i den här boken får vara glada om de bara drunknat. Övernaturligheterna inte bara antyds eller kan förklaras bort, här är det på allvar. Berättelsen om Tuva och hennes ensamhet och inte helt lätta familjesituation känns också verklig och griper tag i en.

Djupgraven är en perfekt mellanåldersbok att sätta i händerna på de som gillar Pax-böckerna och jag är glad över att höra att det bara är första delen i en triologi.