Denna gång handlar det om det klassiska scenariot att alla jämnåriga runtomkring börjar tappa mjölktänderna. ALLA har gluggar att visa upp och tänder att vicka på. Det vill säga- alla utom Leo.
Problemet växer fast han vill tänka på annat men hela tiden blir han påmind: en tandsköterska (?) besöker klassen och pratar om borstning. I sin desperation ljuger Leo om att han har en lös tand och eftersom han ska vara dagens värd i klassen tycker förstås andra i klassen att Leo då kan passa på att visa tanden. Inget blir som Leo tänkt sig men med några bra vuxna omkring sig kan det bli bra ändå. Fin växelverkan mellan dramat i barnets vardag och det avdramatiserade, lugna vuxenperspektivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar