fredag 22 juni 2018

De ofria av Jan Lundström

Detta är något så ovanligt som en nära 500 sidor tjock ungdomsbok på temat det svenska slaveriet. Berättelsen som utspelar sig 1709 riktar sig till ungdomar i senare delen av tonåren speglar tankarna hos den 15-åriga mamsellen Matilda som hamnar hos sin far på dåvarande "svenskön" S:t Barthélemy i Västindien när modern dött.
Resan blir ett uppvaknande för Matilda som går från att vara en oskuldsfull 15-åring utan större kunskap om världen än den hon fått till sig under sin priviligierade barndom i Stockholm. Efter att ha konfronterats med den sunkiga kvinnosynen hos män som kommer i hennes väg och de stora skillnaderna i levnadssätt i kolonialväldet tvingas hon växa upp snabbt. Särskilt genom den plågsamma upptäckten att hennes pappa som hon egentligen inte känner alls levt ett parallellt liv med sin slavinna och att Matilda har ett par år äldre bröder, tvillingarna Witte och Zwarte. Chocken blir ännu större när hon inser att fadern genom att ha gett Witte status medan den mörke Zwarte knappt betraktas som en människa, skapat en osund mentalitet hos de två bröderna som båda försöker överleva på sitt sätt.

Matildas skuldkänslor och förakt för sin bakgrund, det liv hon fått på andras bekostnad blir outhärdliga. Hon finner det omöjligt att acceptera de flesta av sin fars livsval och försöker hitta ett sätta att rädda Zwarte från ett liv i misär. Men att trotsa fadern och lagarna på ön är förenat med stor fara. Han är oberäknelig, självisk, alkoholiserad och har samma syn på flickors roll vid den här tiden och räddningsaktionen får motsatt effekt.

Berättelsen om kolonialism är inte ny för någon som tagit del av slaveriets historia men bidrar med ett nytt perspektiv på en för många okänd (och skamfylld) del av Sveriges historia,
Språket är den högtravade svenska man får förmoda talades i Sverige vid den här tiden, i en ovanlig bok med högaktuellt tema: vem är svensk, vems ansvar är det att förändra ett ojämlikt samhälle?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar