Cadence har ända sedan hon var liten tillbringat somrarna på
ön som hennes morföräldrar äger. Där har hon varit tillsammans med sina två
mostrar och alla kusiner. Och så Gat, som är systerson till Cadences mosters pojkvän. Det är också killen som Cadence faller för. Hennes morföräldrar är otroligt rika och på ön är
det lyx som gäller. För Cadences mamma är det viktigt att vara stark och snygg och inte visa för mycket känslor. Att gråta är att visa att man är svag. Därför får Cadence inte gråta och sörja, inte ens när hennes pappa lämnar dem.
När Cadence mormor dör är det mycket som förändras.
Mostrarna grälar om vem som ska få ärva hennes dyra kläder, smycken och andra
tillhörigheter. Mostrarna börjar också fundera på vem av dem som ska få ärva det stora huset på ön när deras pappa dör. Hur långt kan de gå för att få ärva huset? Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren, samt Gat står inte ut med hur
mostrarna blir efter att deras mamma dött och de bestämmer sig för att göra något åt det. De vill få slut
på kriget och osämjan. Men någonting går fel, riktigt fel. Cadence skadar sig
så allvarligt att hon inte kan leva ett normalt liv. Dessutom har hon inget
minne av händelsen. Hon skriver brev till Mirren, Johnny och Gat, för att få svar på vad som hände den dagen då hon skadades. Ingen av dem svarar henne. Hennes mamma vill inte berätta något. Två år senare, återvänder hon till ön. Hon vill nu med hjälp av sina kusiner och Gat minnas. Vad var det som hände och varför vill ingen berätta något om händelsen? När Cadence väl
börjar minnas önskar hon att hon inte hade gjort det, för hon förstår att hon
gjort något fruktansvärt. En välskriven berättelse med fantastiska karaktärer
och ett för mig oväntat slut. Den här boken tyckte jag mycket om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar