Förr eller senare exploderar jag av John Green

Hazel Grace, huvudpersonen i boken, är sjuk i lungcancer och måste jämt gå runt med en syrgastub. Hennes mamma tycker att hon sitter hemma alldeles för mycket och borde istället träffa andra barn i samma situation som hon. Hazel tycker inte alls att hon är i behov av detta, men för att göra sin mamma nöjd och glad, går hon ändå med i en stödgrupp för cancersjuka ungdomar. Där träffar hon den snygge och charmige Augustus som börjar flirta med henne direkt. Trots att Augustus saknar ett ben som cancern tagit ifrån honom, är han full av glädje och självsäkerhet. De blir vänner och Hazel börjar tycka om honom mer och mer. Men hon tycker inte att det är någon idé att bli kär i honom, för hon är ju döende. Hazel försöker att hålla tillbaka sina känslor, men faller ändå för Augustus och känslorna är besvarade. Hazel är en boknörd och älskar böcker. Men just cancerböcker, har hon svårt för. Enligt henne, är de fyllda av klichéer och de slutar inte som det gör i verkligheten. Men en bok fastnar hon för, Ett storslaget lidande, av en holländsk författare. Boken slutar mitt i en mening. Hazel förstår varför den slutar så- huvudpersonen i boken dör. Men de andra personerna i boken då? Hur går det för dem? Hon har svårt att släppa historien och vill få svar på hur det går för de andra personerna i boken.

Tack vare Augustus får hon möjlighet att åka till Holland och träffa författaren till Ett Storslaget lidande. Tyvärr går det inte alls som hon tänkt sig. Författaren visar sig vara en elak gubbe som inte alls vill berätta något om bokens innehåll och karaktärer. I Holland får Hazel dessutom veta att Augustus cancer är tillbaka. Men tiden i Holland blir ändå speciell och minnesvärd för dem. Men varför är det så viktigt för Hazel att ta reda på hur det gick för personerna i boken? Hur ska hon få svar på sin fråga nu när författaren inte vill berätta något? Hur går det för Hazel och Augustus?

Jag har läst ganska många ungdomsböcker där barn eller unga förlorat en mamma eller en pappa i cancer, men det är något helt annat att läsa om ungdomar som själva är sjuka och döende. John Green har lyckats skriva berättelsen på ett sådant sätt som gjorde att man ville läsa vidare, fast det ibland var riktigt jobbigt och plågsamt. Han har också lyckats skapa två karaktärer som man som läsare tycker om från början till slut. De är så mycket mer än bara sjuka och döende. Hazel och Augustus är smarta, roliga, charmiga och starka. Det är så man minns dem, när man läst ut boken.

Förstår att boken (orginaltitel: The fault in our stars) utsågs till förra årets bästa skönlitterära bok av Time Magazine.