Oh vad jag tycker om Jacquelin Wilsons böcker! Få kan som hon skriva med så mycket känsla utan att det känns fånigt. Jag sträckläste Valarnas sång och fick många gånger en klump i halsen och tårar i ögonen.
Ella har vuxit upp med sin mamma som hon älskar. När mamman gifter om sig blir Ella svartsjuk på sin nya styvpappa Jack, och ännu värre är det att mamman väntar barn. Något syskon att dela mamman med vill hon verkligen inte ha. Så ser det ut när mamman åker in till förlossningen som slutar illa. Barnet, en liten pojke överlever, men mamman hamnar i koma och ligger i djup sömn och är inte kontaktbar. Jack och Ella blir tvungna att hitta ett liv tillsammans och det blir inte lätt. Sakta börjar de hitta till varandra och tillsammans försöker de mycket ovana att ta hand om den lilla bebisen. Omgivningen reagerar mycket olika på det tragiska som hänt och inte alla är till hjälp. Ella gräver ner sig i ett skolprojekt om valar och hon läser om valarnas kärlekssång som kan hålla på i ett dygn. Kan det väcka mamma? Jack och Ella slutar aldrig hoppas utan besöker sjukhuset ofta och länge. Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar