Att återigen få träffa hasselmusen och jättemyrsloken från Konstiga djur är ett kärt återseende.
I Konstiga djur
ordnar de en tävling bland skogens djur för att utse det konstigaste djuret.
Ingen vinner då alla är konstiga på sitt vis och det är just det som är så bra.
I En annan resa
filosoferar de vidare. En gråkall dag när skogen känns ful, får Jättemyrsloken lust
att resa bort. Hasselmusen tycker däremot inte att man bör resa bort från något,
utan man bör resa till något. Med hjälp av deras nyvunna vän, den lite
odräglige dvärgelefanten Arne (som inte
är så noga med vad han heter, för man är ju inte sitt namn) kommer de på att de
kan göra en teaterpjäs och göra en inre resa istället. De börjar med liv och lust skriva
manus och repetera Rödluvan och vargen, där Hasselmusen lite otippat får spela
varg. Han ska ju inte vara varg utan spela. Det är det som är teater. Jättemyrsloken
får rollen som Rödluvan och gosedjuret Eskil Håkansson får en grön klänning och blir
en perfekt jägare. Arne utser sig själv till regissör och suckar ibland över
att de övriga är lite oprofessionella.
Det här är en underbar berättelse som passar bäst att läsa
högt och varför inte som introduktion till arbetet med en teaterpjäs. Mer
tillåtande och högt till tak kan det knappast bli. Allt beskrivet med massor av
humor och med ett språk som inte drar sig för djupsinniga formuleringar och som
ökar på ordförrådet. Maria Nilsson Thores bilder passar perfekt till texten,
också de fulla av humor och glimten i ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar