Florian Knol är en helt vanlig kille, tills en dag en sparv kommer och sätter sig på hans huvud. Sparven, som han döper till Nico verkar trivas däruppe och Florian känner sig mycket speciell. Kanske är det också tack vare sparven som Katja i klassen över honom nu blir upp över öronen förälskad i Florian? Florian får visserligen fjärilar i magen av att vara med Katja, men samtidigt känner han sig inte riktigt mogen för att ha en tjej. Det gör inget tycker Katja, hon kan vänta och så länge kan de vara kompisar. Fast hon föreslår förstås ibland att de ska pussas. Det är också tack vare sparven Nico som Florian träffar fru Raaphorst. Hon är en gammal förvirrad gumma som har glömt sin nyckel. Det låter kanske inte så konstigt men det underliga är att hon kallar nyckeln för gaffel, och hon kallar Florian för Wim. Florian och Katja känner ett stort ansvar för gumman och ser det som sin uppgift att hjälpa henne på olika sätt. Florian Knol är en riktig tänkare och han tycker själv att det är ett enda kaos i hans huvud. Men i själva verket har han många kloka tankar. Hela boken är väldigt underfundig och filosofisk och jag läste den med ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar