Det är morgon i New York, men inte vilken morgon som helst. Det är tisdagen den 11 september 2001. En morgon som skulle förändra hela staden och många människors liv. Claire är i skolan när skyskraporna kollapsar och det första hon gör efter att ha hämtat sin lillasyster, är att ringa sin mamma för att höra om hon är ok. Men varför svarar inte mamman i sin telefon? Jasper sover när det händer och känner sig helt avtrubbad och tom när han vaknar och får veta. Peter skolkar från skolan denna dag. Istället är han downtown och får med egna ögon se det som många av oss fick se på tv- skyskarpor som rasar, panik och kaos. Han förstår ingenting hur mycket han än försöker. Går det att förstå? Den frågan ställer sig dessa tre unga NewYork-bor. Jasper och Peter hade träffats på en fest före den stora katastrofen och hade bestämt att ses igen den 11 september. Men då visste de inte att två flygplan skulle flyga rakt in i två skyskrapor. Jasper och Peter var inte de killar de var före 11 september och deras dejt blir inte alls som de tänkt sig. Det blir helt enkelt en katastrof-dejt. Men killarna har något gemensamt och det är kompisen Claire. En tjej, som är full av livsglädje och hopp trots det som inträffat. De behöver henne. Det växer fram en stark vänskap mellan dessa tre. En vänskap som gör att de kan gå vidare i livet, trots tragedin. Tillsammans och med hjälp av musiken starka kraft, försöker de att fatta det ofattbara och se framåt.
Jag blev inte förvånad när jag i efterordet läste att författaren till denna bok, själv satt uppe i ett fik på sin arbetsplats i New York , tjugo kvarter bort från World Trade Center, när allt hände. Den är trovärdig och det går inte att skriva en sådan bok utan att själv ha varit med om det. Det är en stark bok om hur tre unga personer upplever, känner och bearbetar en katastrof som förändrar dem från en dag till en annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar