Tolvårige Bart lever en miserabel tillvaro. Hans mamma är alkoholiserad och klarar inte av att ta hand om vare sig sig själv eller sin son. De bor i en sunkig liten etta som de fått av socialen, där grannarna är klåfingriga och det knastrar under fötterna av bortslängda kanyler när man går i trappan. Räkningarna samlas på hög i ett skåp och ibland blir det bara salta pinnar till kvällsmat. I skolan håller Bart fasaden uppe, det gäller att inte märkas för mycket för att inte hamna i skottlinjen för skolans mobbare. Vänner är förstås uteslutna eftersom ingen någonsin kan få veta hur Bart egentligen har det.
Ändå lyckas Bart för det mesta se livet från den ljusa sidan. Hans stora passion är opera, som han lyssnar på och sjunger i smyg. Han vet att han har en fantastisk röst, men han skulle aldrig i livet kunna sjunga inför folk. I stället tränar han boxning, mycket för mammans skull, eftersom hon tycker att han behöver kunna försvara sig.
I skolan sitter Bart bredvid Ada, som har ett leende vitare än nysnö. Och när Ada börjar intressera sig för Bart och ställa frågor får han plötsligt så svårt att ljuga. Snart vet hon om flera av hans hemligheter. Och det ska visa sig att Ada är riktigt dålig på att hålla hemligheter...
En bok som går rakt in i hjärtat! Trots all misär är den både rolig och underfundig. Bart är en sådan där karaktär som dröjer sig kvar när man har slutat läsa. Boken har utnämnts till 2012 års bästa barn- och ungdomsbok i Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar