Monkel Trogg av Janet Foxley

Stackars Monkel är något så ovanligt som en kortväxt jätte. Trots att han är 10 år och så gott som fullvuxen är han knappt större än sin babysyster Flubb. Lillebror Gritt som är sju år och bra mycket större bollar gärna med Monkel. Över huvudtaget tycker de andra jättarna att det är otroligt roligt att "leka" med Monkel, vilket ofta blir ganska smärtsamt för honom. Han brukar därför skolka från skolan och i stället gömma sig i skogen.
De stora slutproven närmar sig och Monkel ska förhöras i drakvetenskap (jättarna har drakar som arbetsdjur) och småttingkunskap (småttingar=människor). Alla jättar är rädda för småttingar eftersom småttingarna har magi. En gång i tiden kunde jättarna göra vad de ville med människorna, men sedan människorna började skjuta på dem med sina magiska mördarpinnar har jättarna dragit sig tillbaka och lever inne i sitt berg, Grummelberget. Men när Monkels skolklass gör ett studiebesök på Småttingmuséet får Monkel tag i några småttingkläder och en av deras magiska böcker. Då kommer han på att han kan dra nytta av sin storlek och klä ut sig till småtting. Sedan kan han ta sig till småttingarnas värld och lära sig allt han behöver veta för att klara slutproven...
Boken är full av knasiga skämt och roliga namn, jättarnas kung heter till exempel Kung Trögtänkt och prinsessan heter Mopplopp. Jättarna är inte speciellt intelligenta, förstår man, med undantag för Monkel då. Monkel Trogg har blivit en stor succé i många länder och det finns även planer på att göra film av boken, eller kanske böckerna om Monkel. Det finns nämligen en fortsättning som heter Monkel Trogg och den flygande åsnan.

Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

Vilja-Tuulia Huotarinen har skrivit en vacker kärlekshistoria med Tjernobylkatastrofen som bakgrund. Boken utspelar sig på den finländska landsbygden på 1980-talet och handlar om fjortonåriga Mariia vars liv förändras när hon träffar Mimi. Mariia blir bländad av nyinflyttade Mimi och passionerad förälskelse uppstår mellan de två tonåringarna. Mariia ser bara ljus ljus ljus när de är tillsammans men Mimi har ett mörkt förflutet och bär på en stor sorg. Mamman har nämligen begått självmord och pappan är frånvarande så Mimi är i princip utlämnad åt sitt eget öde. Det är mörkt och tungt att vara den som är kvar. Hon är ensam och övergiven. Mariia däremot känner sig förbisedd och nästan osynlig hemma. Men när flickorna är tillsammans så pratar de och öppnar upp sig inför varandra. Frågan är dock om Mariia kan hjälpa Mimi att komma över sin stora sorg? Går det att bota en annan persons sorg med kärlek?

Något som är värt att nämna är berättartekniken i Ljus ljus ljus. Huvudpersonen Mariia vänder sig nämligen direkt till läsaren i vissa delar av texten och reflekterar bl.a. kring sin berättarstil. Språket är nästan poetiskt och meningarna är så välformulerade och vackra att man vill läsa dem om och om igen. En mycket bra och vacker bok om kärleken och döden. För som Huotarinen själv skriver i Ljus ljus ljus:   

Vad annat kan man skriva om än kärleken och döden?
Om hemligheterna vi döljer bakom dem.

Det värsta med min syster av Jacqueline Wilson

Marty och Melissa är systrar men så olika man kan vara. Marty är slarvig men full av fantasi och kreativitet: hon gör sina egna leksaker av vad hon kan hitta och hon ritar och skriver en egen serie om superhjälten Mäktige Mart. Melissa å andra sidan är perfekt ordningsam, älskar smink och fina saker; ja det är som om hon sprider ett rosa, rosendoftande glitter omkring sig. De två systrarna förstår sig inte alls på varandra och konflikterna avlöser varandra.
Systrarnas familj har ekonomiska bekymmer; pappan driver en resebyrå men när fler och fler kunder bokar resor på egen hand har hyran för lokalen blivit för dyr - och pappa har flyttat in hela resebyrån i vardagsrummet. Mamma jobbar som skolsekreterare men för att tjäna extra har hon också börjat sy upp finklänningar på beställning. Snart börjar det kännas trångt i hemmet när båda föräldrarna jobbar hemifrån, och till sist är enda lösningen att Marty och Melissa delar rum. Det är Marty som får ge upp sitt rum, eller sin Marty-koja som hon kallar den, så att mamma kan få en syateljé. Det är bäddat för KATASTROF.
Jacqueline Wilson är en av Storbritanniens största barn/ungdomsförfattare och hon har skrivit många bra böcker. Hon har en speciell ton som jag gillar, det är både humoristiskt och allvarligt på samma gång och framför allt kommer man väldigt nära huvudpersonerna i hennes böcker. Den här är inte hennes starkaste bok tycker jag, men den är klart läsvärd.