Vilja-Tuulia Huotarinen har skrivit en vacker kärlekshistoria
med Tjernobylkatastrofen som bakgrund. Boken utspelar sig på den finländska
landsbygden på 1980-talet och handlar om fjortonåriga Mariia vars liv förändras
när hon träffar Mimi. Mariia blir bländad av nyinflyttade Mimi och passionerad
förälskelse uppstår mellan de två tonåringarna. Mariia ser bara ljus ljus ljus när
de är tillsammans men Mimi har ett mörkt förflutet och bär på en stor sorg. Mamman
har nämligen begått självmord och pappan är frånvarande så Mimi är i princip
utlämnad åt sitt eget öde. Det är mörkt och tungt att vara den som är kvar. Hon
är ensam och övergiven. Mariia däremot känner sig förbisedd och nästan osynlig
hemma. Men när flickorna är tillsammans så pratar de och öppnar upp sig inför
varandra. Frågan är dock om Mariia kan hjälpa Mimi att komma över sin stora
sorg? Går det att bota en annan persons sorg med kärlek?
Något som är värt att nämna är berättartekniken i Ljus ljus ljus. Huvudpersonen Mariia
vänder sig nämligen direkt till läsaren i vissa delar av texten och reflekterar
bl.a. kring sin berättarstil. Språket är nästan poetiskt och meningarna är så
välformulerade och vackra att man vill läsa dem om och om igen. En mycket bra
och vacker bok om kärleken och döden. För som Huotarinen själv skriver i Ljus ljus ljus:
Vad annat kan man
skriva om än kärleken och döden?
Om hemligheterna vi döljer bakom dem.
Om hemligheterna vi döljer bakom dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar