För mig som är förtjust i hösten, gamla hus och röd sammet
är det här en given bok. Bella ska gå på teaterkurs i den gamla Ekmanska
teatern på höstlovet. Hon tycker det känns lite obehagligt att gå in, hon som
inte gillar att prata inför folk - och här känner hon dessutom ingen. Men
kursledaren Mirjam hjälper henne tillrätta och snart har Bella en av
huvudrollerna i pjäsen de ska spela. Hon blir också kompis med Shirin och
Hilding, den senare kanske till och med är lite mer än en vän...
Redan första dagen av kursen börjar märkliga saker hända.
När de pratar om den försvunne teaterdirektören släcks plötsligt ljuset och
allt blir bäcksvart och när de kollar i kostymförrådet ser Bella en tjej i röd
klänning där inne - men ingen annan tycks se henne. Ganska snart finns det
tusen frågor: vem skriver med röd penna på spegeln inne på damtoaletten? Vem
bankade på dörren till salongen när alla satt samlade? Varför stirrar Nelly
alltid så surt på Bella och varför åker hon likbil hem? Och vem har tänkt ljuset
på vinden dit de inte får lov att gå?
Angerborn tvekar inte att utnyttja virvlande höstlöv, kyla
och höstmörker för att skapa extra stämning och det blir härligt mysrysigt och
helt klart något det bästa jag läst i Halloweenläsningsgenren. En ny favorit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar