tisdag 12 maj 2015

Odinsbarn av Siri Pettersen

Odinsbarn är första delen i fantasytrilogin Korpringarna. Berättelsen har rötter i nordisk mytologi och utspelar sig i en värld som befolkas av människoliknande varelser med svans, så kallade ättlingar. Det är viktigt att ha en svans eftersom det visar att man tillhör världen. För i denna värld finns även vanliga människor dvs de svanslösa som är hatade av ättlingarna. Man tror nämligen att de svanslösa är farliga odjur från en annan värld som sprider röta och död. Fast man har aldrig sett ett odinsbarn utan bara hört om dem i myter.

Femtonåriga Hirka får plötsligt veta att hon är ett odinsbarn och hennes liv vänds upp och ner. Under hela sin barndom har Hirka fått höra att det var en varg som tog hennes svans när hon var nyfödd. Eftersom Hirka är femton år så beslutar sig hennes pappa för att berätta sanningen för henne. Det börjar nämligen bli dags för Riten, som är en ceremoni som alla tonåringar måste genomgå och som kan avgöra deras framtid. Problemet är att Hirka inte kan famna jorden dvs känna kraften i marken, eftersom hon är människa. Men alla ättlingar kan famna jorden så Hirkas pappa bestämmer att de ska fly undan Riten. Han berättar för henne om att hon aldrig har haft en svans eftersom hon är från en annan värld. Hon är ett odinsbarn och det är orsaken till att hon inte kan känna kraften. Pappan hittade Hirka när hon var bebis och räddade hennes liv genom att berätta för andra att en varg tog flickebarnets svans.

Plötsligt är Hirka på flykt, hatad och fruktad. Men det visar sig att det även finns andra varelser som är från en annan värld. Varelser som är värre än odinsbarn.

Hirka är en underbar karaktär som man fastnar för direkt. Hon är den utstötta, den som egentligen inte skulle finnas. Den starka, smarta och stolta som man inspireras av. Odinsbarn är en riktig bladvändare och jag sögs in i den här världen totalt. När jag inte läste Odinsbarn så tänkte jag på den och längtade hem så att jag kunde fortsätta läsa den. Jag bara älskar den här boken och längtar efter fortsättningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar