Pojkarna av Jessica Schiefauer

Tjejkompisarna Bella, Momo och Kim hänger alltid ihop. Oftast är de hemma hos Bella som har en jättestor trädgård och dessutom ett växthus, där de brukar sitta när det regnar. Bella älskar sina blommor och i växthuset finns en mycket speciell blomma. Om man dricker av nektarn från denna blomma, förvandlas man till en pojke. Och det är just vad dessa tjejer gör vissa nätter. Kim får en sån otrolig kick av detta att hon bara måste få göra om det igen och igen och igen. Hon blir beroende av att vara kille. Kim är kär i Tony, men hon är som luft för honom. Han tittar inte ens på henne. Men när hon är kille, blir hon vän med Tony och får umgås med honom. Det är också en anledning till att hon vill vara kille. Men ju mer av nektarn Kim tar, desto sämre mår blomman. Den håller på att vissna och dö. Bella som älskar sin speciella blomma ringer till Botaniska Institutet och ber dem att hämta blomman. Hon vill ju inte att den ska dö. Kim blir upprörd och arg när hon får höra vad Bella gjort. Hon ber om att få dricka av nektarn en sista gång och träffa Tony som kille för sista gången. Det gör hon, men det slutar inte så bra. När hon träffar Tony ser hon att han gör något riktigt fuktansvärt, som leder till att Kim i sin tur också gör något fruktansvärt. Slutet var verkligen oväntat och efter att ha läst ut boken kände jag bara: It's a man's world!

Jag rekommenderar boken till de som är lite mer läsvana. Språket i sig är inte så svårt, men ska man förstå innehållet i denna bok och uppskatta den måste man ha läst en del innan. Pojkarna blev Augustvinnare år 2011 och jag har läst någonstans att den ska filmatiseras. Kan nog bli en riktigt bra film.

Min syster är i tusen bitar av Annabel Pitcher

Jamie är på promenad i London med sina föräldrar och tvillingsystrarna Rose och Jasmine. Plötsligt hörs det en kraftig smäll och Rose är borta, för alltid. En bomb gömd i en papperskorg sprängde henne i tusen bitar. Mamma och pappa som sörjer på olika sätt, kan inte förstå att Jamie inte gråtit en enda gång. Men Jamie minns henne knappt. Mamma och pappa börjar gräla mer och mer. En dag när Jamie kommer hem hittar han en lapp där det står något i stil med ”Jag orkar inte längre”. Det är mamma som skrivit den som nu flyttat ut och lämnat familjen. Jamies pappa bestämmer att familjen ska flytta från London till en liten stad där det inte finns några muslimer. Pappan tycker nämligen inte om muslimer, eftersom det var de som låg bakom bombattentatet som dödade Rose. Det blir tufft för Jamie på den nya skolan och han har svårt att få vänner. Han saknar sin mamma otroligt mycket, men mamma verkar vara upptagen med annat. Hemma dricker pappa allt oftare, så Jamie och systern får klara sig själva. Men Jamie får en vän, klasskompisen Sunya, som han tycker mycket om. Problemet är att hon är muslim. Jamie är rädd att pappa ska få veta detta, för han vill inte förlora sin enda vän och dessutom blir pappa kanske ledsen att Jamie svikit honom genom att bli kompis med en muslimsk flicka. Han kanske till och med blir så arg att han skadar någon! Jamie har också en annan rädsla- att Jasmine som är trött på pappas drickande en dag precis som mamma ska säga att hon inte orkar mer. Att förlora sin syster Jasmine skulle han inte klara. Men Jamie har en plan som ska föra samman familjen igen. En plan som inte riktigt går som han tänkt sig. En tänkvärd bok som jag tyckte mycket om. Sorglig och rolig på samma gång! Jag tyckte illa om pappan i början av boken och kunde inte förstå hur han kunde känna ett sådant hat för alla muslimer. Men i slutet förstår man att det inte är hat han känner, utan sorg. Har man väl börjat läsa denna bok, kan man inte sluta förrän man läst ut den. Lättläst. Det är Annabel Pitchers debutroman.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones

Av titeln förstår man att någon har förlorat sin mamma. Det är Rubys mamma som dött och därför måste hon flytta till LA för att bo hos sin pappa som är en känd skådespelare. Ruby vill verkligen inte flytta till sin pappa, eftersom hon aldrig träffat honom och mamman inte berättat något om honom.  Dessutom vill hon inte lämna sin pojkvän Ray och sin bästis Lizzie. Men hon har inget val. Den enda hon har kvar är mostern som bor i en liten etta och precis skaffat pojkvän. Ruby gillar inte sin pappa och förstår inte varför alla andra tycker att han är supertrevlig. Hon skriver många mail till sin pojkvän, bästis och till och med till sin döda mamma. Att mailen till mamma inte kommer fram gör inget, för hon får ju sagt det hon vill. När det är som värst i LA och saknaden efter Ray och Lizzie stor, tröstar hon sig själv med att Ray snart ska besöka henne. Men när hon börjar vänja sig vid livet i LA med grannar som Camerion Diaz och det endast är någon vecka kvar tills Ray ska komma på besök, får Ruby veta något som gör henne arg, ledsen och upprörd. Det känns som om hela hennes värld håller på att rasa samman. Samtidigt får hon veta något som förklarar varför hennes pappa stack innan Ruby föddes och varför mamman vägrat att svara på Rubys frågor om pappa. Det är något som Ruby aldrig hade kunnat tro om sin egen pappa. Det är en otroligt rolig bok, trots det svåra ämnet döden. Den är väldigt lättläst och skriven i nästan diktform. Det enda jobbiga med denna bok, var att behöva vända sida så fort i och med att det var så lite text på sidorna. Jag tror att denna bok kan bli en favorit hos tonårstjejer. Ja, kanske till och med hos tonårskillar!

Findus flyttar ut av Sven Nordqvist

Efter nästan 10 års uppehåll kommer nu en ny bok om gubben Pettson och katten Findus. Men den som väntar på något gott….

Den här gången har Pettson tröttnat på att Findus börjar hoppa i nya sängen med bra studs kl 4 på morgonen. ”Ska du hålla på och låta sådär får du hålla tyst!” säger han med typisk Pettsonlogik. Findus får välja mellan att flytta ut eller hålla sig lugn till åtminstone kl 7. Findus väljer att flytta ut till Pettsons sorg. Dasset görs i ordning, får t o m tapeter och blir riktigt hemtrevligt. Men det blir ensamt för båda, och lite läskigt också tycker Findus. Temat känns igen, men känns ändå nytt och fräscht.

Sven Nordqvists illustrationer är som vanligt livfulla och detaljerade och förstärker det som texten berättar. Här finns mycket att upptäcka för alla barn som läser bilder bättre än text.  En ny klassiker helt enkelt!

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu har jag läst fortsättningen Eld och den var t o m ännu bättre än Cirkeln, som jag redan skrivit om. Läs det boktipset först så förstår du bättre det här. Här står en sektliknande organisation i fokus som går under namnet ”Positiva Engelsfors” Snart har nästan hela samhället gått med, och överallt ser man deras lysande gula pikétröjor och käcka uppmaningar. Är man ensam och olycklig får man skylla sig själv, det är en fråga om inställning lyder deras budskap. Att inte gå med i "Positiva Engelsfors" leder till utanförskap och medlemmarna kan uppträda riktigt hotfullt mot dem som är kritiska. De utvalda tjejerna förstår snart att något är fel, riktigt fel. Men vem är det de kämpar emot? En annan kamp för de mot det så kallade ”Rådet” som övervakar att de inte missbrukar sina magiska krafter för egen vinning. I Cirkeln hände just det och nu ska den skyldiga Anna-Karin straffas. Anna-Karin är den mobbade som inte kunde motstå frestelsen att hämnas sina plågoandar och bli lite mer populär genom magi. Banden knyts allt hårdare mellan tjejerna och de förstår att deras enda chans är att hålla ihop. Att veta vem som är vän eller fiende blir svårare och svårare. Är det undergången som närmar sig?  Missa för allt i världen inte den här serien! Längtar efter tredje delen Nyckeln som ska komma våren 2013.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark

Det var lite Harry Potter känsla när Cirkeln kom ut våren 2011. ”Alla” pratade om den och de som läst boken var lyriska. Dessutom var författarparet Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfsgrens debutanter. Så det var med stor förväntan jag började läsa, och jovisst, DEN ÄR SÅÅ BRA!

Kort handling:

I en liten håla i Bergslagen, Engelsfors börjar konstiga saker att hända.

Sex vanliga tjejer som precis har börjat gymnasiet, visar sig vara häxor och utvalda för att kämpa mot magiska och onda krafter som hotar hela tillvaron. Tjejerna är mycket olika, men uppdraget gör att de måste samarbeta, trots olikheter och att de egentligen inte gillar varandra.

Berättelsen börjar med att en klasskamrat till tjejerna, Elias, hittas död på en toalett i skolan. Allt talar för självmord, men den som stod honom närmast, en av de utvalda Linnea, tvivlar. En natt när fullmånen är röd drivs dessa tjejer till en plats där de träffas och får reda på sitt uppdrag av skolans vaktmästare som visar sig komma från en annan tid och plats. Ondskan finns på skolan, men var och vem är fienden. Rektorn? Gruppen drabbas av ännu ett dödsfall, och tjejerna förstår ännu mer hur viktigt det är att de håller ihop och att de (och kanske hela mänskligheten) verkligen svävar i fara.

Boken är en blandning av forntida myt och nutida verklighet. Trots de magiska inslagen känns personerna ovanligt trovärdig och berättelsen är oerhört smart skriven. Det är faktiskt en av de bästa tonårsskildringar jag läst.  När man slår ihop boken efter över 600 sidor känns det som man känt bokens huvudpersoner länge och redan saknar dem. Om saknaden blir stor kan man gå in på facebook, där man kan diskutera med andra om Cirkeln och fortsättningen Eld. http://www.facebook.com/Cirkeln.Eld.Nyckeln?sk=info#!/Cirkeln.Eld.Nyckeln

Födelsedagsmysteriet av Martin Widmark

LasseMaja löser nya fall!

I den elfte boken om LasseMaja löser de unga detektiverna fallet med det försvunna halsbandet på födelsedagskalaset. Barbro Palm firar sin käre makes, guldsmeden Muhammed Karats, femtioårsdag med stort kalas. Som överraskning har hon bjudit in tre sockerbagare som ska tävla om vem som gör den godaste tårtan. Under kvällen försvinner Barbro Palms fina halsband och LasseMajas detektivbyrå får ett fall att lösa.

Som vanligt är det en pusseldeckare där den skyldige måste ha befunnit sig i rummet. Men vem? Den här boken kommer säkert att bli lika populär som de tidigare. Martin Widmark behärskar konsten att skriva både lättläst, kul och spännande, utan att för den skull göra språket torftigt. Nästa bok kommer att heta Cykelmysteriet får vi veta redan nu. Så ingen behöver vara orolig för att detta skulle vara den sista.

Jellicoe road av Melina Marchetta

Jellicoe road är en ungdomsroman av australiensiska Melina Marchetta. Huvudpersonen Taylor är 17 år och har ett trasigt förflutet; vid 11 års ålder övergav hennes missbrukande mamma henne på ett seven-eleven i närheten av gatan Jellicoe road och Jellicoe internatskola. Taylor togs omhand av Hanna, en kvinna som bor ensam i ett hus vid floden. Hanna är den enda familj Taylor har men Hanna bär själv på ett tungt bagage och hon håller Taylor på avstånd. Det är mycket som Hanna och Taylor inte pratar om. Taylor får små glimtar från Hannas förflutna genom ett manus som Hanna skriver på, som bland annat handlar om en tragisk bilolycka som inträffade på Jellicoe road för många år sedan, och om vänskapen mellan en grupp ungdomar som överlevde olyckan. En dag är Hanna försvunnen och Taylor börjar desperat söka efter henne. Genom sökandet läggs pusselbitarna på plats, en efter en, inte bara om Hanna utan också omTaylor själv, då det ska visa sig att Hannas och Taylors förflutna är sammanlänkade.

Den här boken är ganska svår att komma in i då det är många karaktärer som presenteras både i dåtid och nutid. Men när man väl börjar få grepp om hur det hänger ihop kan man inte sluta läsa! Boken är spännande och väldigt gripande och den passar vuxna lika bra som ungdomar.

Erebos av Ursula Poznanski

17-årige Nick går på en skola i London.  Plötsligt börjar bästa kompisen bete sig konstigt, han är trött och frånvarande, uteblir från basketträningen och vill inte säga vad det beror på. Han är inte ensam om att bete sig underligt och Nick märker att skolkamrater sticker till varandra små platta paket och ser hemlighetsfulla ut. En dag får han själv ett sådant paket som visar sig innehålla ett dataspel, Erebos, som bara får spelas i ensamhet och man får aldrig prata med någon om spelet. Nick sätter spelet i datorn och efter en lång installation är han igång och får uppmaningen:

”Träd in

Eller vänd om.

Detta är Erebos”

Han träder in, vilket han inte borde ha gjort, sen är han fast. Spelet visar sig vara det mest välgjorda online-rollspel han någonsin har spelat.  Han skapar sin alias och ger sig ut i den okända världen. Han möter andra figurer, och han anar att många är kamrater från skolan men de får ju inte prata om detta utanför spelet. Nick blir som besatt och är beredd att göra vad som helst för att komma till en högre nivå och få veta hur det ska sluta.  Han blir hela tiden påmind om att spelet bara kan spelas en gång, sen är man ute för alltid.

Spelet har en vägvisare som ibland hjälper, ibland hotar och visar hur han ska komma vidare. Ganska snart börjar han få uppdrag som ska utföras i den verkliga världen, och innan dessa uppdrag  utförs är han utestängd från att komma vidare. Från början är det ganska oskyldiga uppdrag, men det blir värre. Frågan är hur långt Nick och de övriga som spelar spelet är beredda att gå? Vem är det egentligen som ligger bakom spelet och ser denna någon sina spelare och kan styra dem?

Utan pekpinnar och förmaningar lyckas Urzula Poznanski beskriva suget till den virtuella datavärlden och den uppslukande känslan som infinner sig, där allt annat blir oviktigt. Det skulle förvåna mig om hon inte är en spelare själv!  Boken är dessutom riktigt spännande, en riktig bladvändare, där man vill veta hur det ska gå och vad det egentligen är som händer. Boken är tjock, drygt 400 sidor, och jag hoppas verkligen att detta inte hindrar inbitna TV-spelare från att läsa den, eftersom dataspel tar sin tid. De kommer att gilla den!  Men man behöver absolut inte spela TV-spel för att fängslas. Jag blev fast, som varken spelar rollspell, TV-spel eller är någon stor fantasy-läsare. 

Bara jag vågar av Siri Spont

”Utan djur så dör jag”  heter en bok som kom ut förra året och som Maria har skrivit om här på bloggen. Det är en bok som jag länge tänkt läsa, men det har aldrig blivit av. Det är konstigt med vissa böcker, även om man tror att boken är bra, är det något som tar emot.  Kanske kan det vara omslaget, eller att man inte känner till författaren. 

Nu har jag i alla fall läst den fristående fortsättningen ”Bara jag vågar” och redan efter några sidor kände jag att den här boken gillar jag.  Boken handlar om Tilda som går i femman. Det är snart sommarlov och bästa kompisen Thea har återigen börjar hänga med andra kompisar för att få vara nära sin stora kärlek.  Hon kan inte tänka eller prata om något annat. Tilda känner sig inte välkommen, och med i gänget finns också killen hon hatar, dumma Marcus. Hon känner sig sviken.  

Boken handlar om rädslor, inte sådana rädslor som fröken får som svar när hon ber sina elever skriva ner vad de är mest rädda för.  Krig och miljöförstöring skriver alla, men egentligen är det ju helt andra saker man är rädd för, men det vågar ingen skriva. Att inte passa in, göra Anden i flaskan,  dumma Marcus i klassen (som också är rädd), att den älskade hunden ska dö, att föräldrarna ska skiljas och mer jordnära saker.  Tilda gör massa listor med kul bilder där hon räknar upp  saker hon är rädd för, det sorgligaste som finns,  det värsta med storasystrar etc, etc. Illustrationerna är egentligen gjorda av Jonna Björnstjerna som lyckas förstärka stämningen i boken. Lite knasigt, kul men allvarligt ändå. Igenkänningsfaktorn är hög.  Boken passar jättebra att läsa högt. Här finns massor att prata om. Nu ska jag absolut även läsa ”Utan djur så dör jag”. 

Rör mig inte! av Tahereh Mafi

”Rör mig inte!” är Tahereh Mafis debutroman och första delen av tre. När boken börjar har Juliette varit inlåst i nästan ett år. Hon får bara mat en gång om dagen, äger inget annat än en penna och en skrivbok och har ingen kontakt med andra människor. Anledningen till att hon blivit inspärrad är att hennes beröring är dödlig och ingen vet varför hemska saker händer när hon rör en annan människa. Inte ens hennes föräldrar vill ha kontakt med henne. Juliette har ett litet fönster i sin cell och den tittar hon ut genom då och då. Men hon ser aldrig den vita fågeln flyga, som hon drömmer om. Istället är det mörka moln och en grå himmel hon får se. Djuren har dött, fåglarna flyger inte och det finns knappt några blommor kvar. Vädret går det inte att lita på. På vintern kan det vara 33 grader varmt och på sommaren kan det helt plötsligt börja snöa. Men sedan Återetablissemanget tagit makten har det blivit lite bättre. Men den nya makten vill ha kontroll och styra folket, medan människorna vill ha frihet. Människor dödas av Återetablissemanget och Juliette kan med sin beröring vara ett vapen.

En dag kommer en kille, Adam, in i Juliettes cell och hon får veta att han ska stanna där ett tag. Det är Återetablissemanget som skickat honom, men varför? Vem ska hon lita på när Adam vill att hon ska rymma med honom? Det visar sig att Adam inte bara kommit in i cellen för att hjälpa återetablissemanget, utan för sin egen skull också. Juliette, som alltid trott att hon är ett monster, upptäcker av en slump att hon faktiskt har en gåva, inte bara en förbannelse…….

 Har du läst Hungerspelen och tyckt om den, är det stor chans att du kommer att gilla denna bok också, eftersom böckerna har en del likheter. Det händer mycket i boken hela tiden. När jag läste vissa avsnitt i boken, kändes det lite som om jag tittade på en actionfilm. Ska helt klart läsa andra och tredje delen, när de kommer ut.