Erebos av Ursula Poznanski

17-årige Nick går på en skola i London.  Plötsligt börjar bästa kompisen bete sig konstigt, han är trött och frånvarande, uteblir från basketträningen och vill inte säga vad det beror på. Han är inte ensam om att bete sig underligt och Nick märker att skolkamrater sticker till varandra små platta paket och ser hemlighetsfulla ut. En dag får han själv ett sådant paket som visar sig innehålla ett dataspel, Erebos, som bara får spelas i ensamhet och man får aldrig prata med någon om spelet. Nick sätter spelet i datorn och efter en lång installation är han igång och får uppmaningen:

”Träd in

Eller vänd om.

Detta är Erebos”

Han träder in, vilket han inte borde ha gjort, sen är han fast. Spelet visar sig vara det mest välgjorda online-rollspel han någonsin har spelat.  Han skapar sin alias och ger sig ut i den okända världen. Han möter andra figurer, och han anar att många är kamrater från skolan men de får ju inte prata om detta utanför spelet. Nick blir som besatt och är beredd att göra vad som helst för att komma till en högre nivå och få veta hur det ska sluta.  Han blir hela tiden påmind om att spelet bara kan spelas en gång, sen är man ute för alltid.

Spelet har en vägvisare som ibland hjälper, ibland hotar och visar hur han ska komma vidare. Ganska snart börjar han få uppdrag som ska utföras i den verkliga världen, och innan dessa uppdrag  utförs är han utestängd från att komma vidare. Från början är det ganska oskyldiga uppdrag, men det blir värre. Frågan är hur långt Nick och de övriga som spelar spelet är beredda att gå? Vem är det egentligen som ligger bakom spelet och ser denna någon sina spelare och kan styra dem?

Utan pekpinnar och förmaningar lyckas Urzula Poznanski beskriva suget till den virtuella datavärlden och den uppslukande känslan som infinner sig, där allt annat blir oviktigt. Det skulle förvåna mig om hon inte är en spelare själv!  Boken är dessutom riktigt spännande, en riktig bladvändare, där man vill veta hur det ska gå och vad det egentligen är som händer. Boken är tjock, drygt 400 sidor, och jag hoppas verkligen att detta inte hindrar inbitna TV-spelare från att läsa den, eftersom dataspel tar sin tid. De kommer att gilla den!  Men man behöver absolut inte spela TV-spel för att fängslas. Jag blev fast, som varken spelar rollspell, TV-spel eller är någon stor fantasy-läsare.