Splods öga - ett galaktiskt äventyr av Neil Gaiman

Neil Gaimans nya bok för nybörjarläsare innehåller verkligen allt: vulkangudar, profetior, tidsresor, hästar, dinosaurier, flygande tefat, pirater och wumpirer (vilket är ungefär som vampyrer med talfel), allt inklämt under den (långa) stund det tar för en pappa att köpa ett paket mjölk till frukostflingorna.


En morgon blir en vanlig pappa (i Chris Ridells tappning till råga på allt väldigt lik Neil Gaiman) uppsugen i ett flygande tefat som svävar i luften ovanför gatan där de bor. Ombord finns ett gäng rymdmoster som tänker dekorera om jorden (framför allt med plastflamingos) men pappan lyckas fly ut genom en dörr som tar honom bakåt i tiden och ombord på ett piratskepp. Just när han ska gå på plankan räddas han av en stegosaurius i ett luft skepp (eller Professor Stegs Svävande-Boll-Person-Transport) som egentligen är en tidsmaskin och...ja, ni fattar. Så där fortsätter det.


Det blir skruvat och galet och jag tänker inte så lite på Liftarens guide till galaxen medan jag läser. Fast för 6-9 åringar då. Jag skulle ha älskat den här boken i den åldern och den kommer säkert gå hem bland många av dem som gillar Bellmanböcker, Roald Dahl, Legenden om Potatishäxan etc, d.v.s. de som gillar roliga, skruvade och lättlästa böcker. Toppenbok både som högläsning eller att läsa själv för den som kommit igång lite med sin läsning och tycker att Nelly Rapp och Lassemaja är lite för lätta.

Coraline av Neil Gaiman

Coraline är en ganska ensam tjej. Hennes föräldrar är hela tiden upptagna med sitt och har inte riktigt tid med henne.

Familjen har precis flyttat till ett nytt hus, och även om grannarna på våningen under, de gamla skådespelarna miss Spink och miss Kraft, pratar med henne ibland så är det som om de inte riktigt ser henne. De kan till exempel aldrig komma ihåg vad hon heter och kallar henne för Caroline, trots att hon varje gång påpekar att hon faktiskt heter Coraline. Och i lägenheten ovanför bor en tokig gammal man som bara pratar om sin muscirkus och inte heller är så intresserad av Coraline.
För att fördriva tiden börjar Coraline ge sig ut på små upptäcktsfärder.  Hon undersöker omgivningarna och hon undersöker det nya huset. Hon kommer fram till att det finns 21 fönster och 14 dörrar. Det är bara det att den fjortonde dörren är låst och på andra sidan finns det bara en tegelvägg.

Tills en dag.

En dag när Coraline låser upp dörren hittar hon en gång rakt in i en annan lägenhet i ett annat hus. En lägenhet som är precis som hennes, fast ändå inte. En lägenhet där det bor en annan mamma och en annan pappa, som är precis som hennes, fast ändå inte. Och grannar som är precis som hennes, fast ändå inte.

De här människorna ser henne, har tid att prata med henne och verkar tycka om henne. Men de är också lite märkliga. Och kanske lite läskiga. Det är något med deras konstiga, blanka knappögon och hur de beter sig.

Kanske är den vanliga världen inte så dum ändå? Men kan Coraline komma tillbaka?

Häxmästaren av Niklas Krog

Niklas Krog har ju gjort sig ett namn som skicklig fantasyförfattare för barn och unga och i serien Häxmästaren riktar han sig mycket välkommet till nybörjarläsare. Det finns ett oändligt behov av spännande böcker för barn som just knäckt läskoden. Johan Egerkrans fina bilder ger en extra dimension och kommer locka många.
Texten är stor med luft mellan raderna och vissa svårare ord (trollkarls-kåpa, drak-huvuden) är delade med bindestreck. Jag reagerar lite på att namnen är svåra, till exempel "Rand" och "Gemul", men å andra sidan hör det ju till genren.


Handlingen i sig är klassisk: Rand ser hur det ryker nere på slätten och när han träffar Ella får han reda på att det är drottning Kria som anfaller byarna. Rand beger sig hemåt för att varna sin by och snart är han och Ella utsända för att finna Häxmästaren - den ende som kan hjälpa dem mot drottning Kria. Redan här i första delen av serien möter Rand och Ella flera faror och det blir faktiskt riktigt spännande med börja-läsa mått mätt. En riktig cliffhanger blir det också på slutet, fint.

Dracula av Bram Stoker (Ben Cadwell seriebok 1)

Bram Stokers klassiska vampyrberättelse om den transsylvaniske greve Dracula som kommer till London och jagas av vampyrjägaren van Helsing har ju gett upphov till otaliga spin-offs och filmer och sannolikt inspirerat en och annan ungdomssubkultur. Illustratören Ben Cadwell har gjort sin egen tolkning av berättelsen i sin serie av illustrerade kända berättelser. Förutom Dracula finns på engelska Odysséen, Trollkarlen från Oz och Världarnas krig men på svenska finns tyvärr bara Dracula och Tom Sawyer översatta.


Det är synd eftersom den här typen av snygga, glossiga seriealbum ofta tilltalar barn i målgruppen (slukaråldern) och det är ett enkelt sätt att få in lite klassikerläsning i deras vardag. Det finns ju många exempel på hur man tillgängliggjort klassisker genom grafic novel-formatet (serien Klassiska seriealbum utgivna på Argasso är ett annat exempel) men det här skulle genom sina otroligt snygga och åldersanpassade illustrationer kunna ha varit ett utomordentligt exempel - om det inte vore för språket som är fullt med svåra ord och uttryck. Otroligt synd tycker jag. Jag saknar också ofta en berättarröst som kunnat förklara svåra passager, till exempel om Draculas släkt, eller en del av vampyrloren och därmed underlättat läsförståelsen. Istället lider berättelsen risk att bli något haltande för den som inte sitter inne med förkunskaper.


Med detta sagt  tror jag det här kommer bli en hit på skolbiblioteket trots allt, för på samma sätt som jag själv när jag var i den åldern sällan förstod eller brydde mig om allt som stod i Tintin eller Asterix brukar mina elever sällan bry sig om om de förstår allt de läser så länge historien är fängslande och bilderna snygga. Och DET är de ju.