En snabbläst bok med ett litet persongalleri och en huvudfråga: utsatthet och mobbing. I centrum står Farrah som bor med sin mamma. Förutom bekantskap med en snäll men lite udda man som driver en loppis och letar skrot- Jesus (smeknamn på grund av långt hår och skägg) saknar hon vänner. I skolan utsätts hon av de två tjejerna Nadine och Sveas elakheter. Hur Farrah än försöker kommer hon inte undan, de hittar alltid något sätt att göra ner henne med sina utstuderade frågelekar. Jesus ger Farrah en ficklampa, han påstår att hon kan få människor att försvinna genom att använda den på ett speciellt vis. Hon genomskådar egentligen Jesus och ser deras vänskap för vad den är: en vuxen man som stängt in sig i en låtsasvärld. Läget förändras när en av mobbarna plötsligt flyttar (har Farrah lyckats påverka detta genom att använda ficklampan?) och Farrah ges chansen att testa en annan roll. Och så lätt det går att dras med och själv bli mobbaren... När en ny tjej kommer till klassen hinner rollfördelningen ändras igen.Att Jesus efter att Farrah föraktat honom inför den nya "kompisen" som förut mobbade henne, klipper sig och styr upp sitt liv är ju fint önsketänkande men kanske inte realistiskt. Lite grand kommer känslan av att man hört det förut. Och lite för snabbt.
I slutändan handlar det om att följa sin egen känsla för vad som är rätt och fel och agera därefter. Slutet är inte förutsägbart och utgör säkert en bra grund för diskussion på mellanstadiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar