Alen är 15 år och bor hos en fosterfamilj. Hans pappa sitter i fängelse för ett misslyckat bankrån. Alen trivs inte. Föräldrarna i familjen är fånigt eftergivna och dottern är bara hemsk. I skolan har Alen en kompis, Hannes, de brukar ta betalt av folk för att störa lektioner, se till att prov blir skjuta på framtiden och annat matnyttigt. I Alens Sverige regerar Partiet med egen majoritet i riksdagen. Partiet gillar inte såna som Alen, såna som inte är "svenska" och de har bestämt att alla som bor i Sverige måste vara riktiga svenskar. Därför har de infört avblattefieringsprocessen som ska hjälpa dem som inte är tillräckligt svenska att bli det. En dag blir det Alens tur, han blir kallad på möte hos sin handläggare på socialförvaltningen som berättar för honom att han från och med nu ska lägga flera dagar i veckan på att avblattefiera sig. Alen får en mentor, en avblattefierare, som ska hjälpa honom i hans jakt på svenskheten men frågan är vad Karl-Olof Lagerstierna, Avblattefieringsenheten och Partiet egentligen menar med svenskhet - Alen fattar det i alla fall inte. Vad har att lära sig att stå i kö, klippa av sig håret och bastubad att göra med svenskhet? Ju mer Alen försöker desto mindre förstår han. Avblattefieringsprocessen går heller inte så bra för honom och snart är han eftersökt av polis och tvingas gömma sig.
En av bokens styrkor parallellen mellan Allens situation och hans pappas. I insprängda dagboksanteckningar får man läsa om hur Alens pappa flydde från kriget i Bosnien till Sverige och som läsare förstår man snart att Alen tvingas fly på samma sätt, fast ifrån svenska myndigheter.
Jag skattar och upprörs om vartannat för hela tanken på att man genom denna process ska kunna lära sig om svenskhet och att bli mer svensk är förstås absurd. En aktuell och viktig bok som jag önskar alla skulle läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar