Jag
har tidigare läst och skrivit om Annabel Pitchers debutroman Min syster är i tusen bitar, som jag
tyckte så mycket om. Alltså hade jag höga förväntningar på hennes andra bok Tusen och en chans. Och den levde
verkligen upp till mina höga förväntningar (även om jag tyckte den förra var
bättre).
Redan
i början av boken får vi veta att femtonåriga Zoe (som i själva verket heter
något annat) har dödat en människa. Detta har hon inte berättat för
någon. För hur skulle hon kunna berätta om något så hemskt och vem
skulle kunna förstå? Men det är en svår hemlighet att bära på- ångesten
och skuldkänslorna driver henne till vansinne. Så när hon en dag får höra
om dödsdömda fångar som vill ha brevvänner, ser Zoe sin chans. Hon börjar
skriva till Stuart Harris, en dödsdömd man, som sitter inne för att ha mördat
sin fru. För honom berättar hon vad som faktiskt hände den där dagen då hon
dödade honom. I breven får vi läsare sakta men säkert förstå Zoes skuld i det
hela. Zoe är inte intresserad av att brevväxla och uppger därför inte sitt
riktiga namn eller adress. Hon vill bara få ut det som äter upp henne inifrån.
Det
finns fler än Zoe som bär på hemligheter. En av dem är hennes mamma. Vad döljer
hon för något? Och kan avslöjandet av mammans hemlighet, hjälpa Zoe att gå
vidare trots det fruktansvärda hon gjort? Det som gör boken extra spännande är
att man som läsare tidigt i boken förstår att det är antingen killen hon är kär
i eller killen hon är ihop med som dör. Men det är först i slutet man får veta
vem utav dem som dör. Att dessa två killar dessutom är bröder, gör berättelsen
ännu mer komplicerad och spännande.
Annabel Pitcher lyckas ännu en gång få in humor i en annars rätt mörk och tung historia. Hon skriver om döden, skuld och kärlek. Till skillnad från Min syster är i tusen bitar, har denna bok en lite äldre målgrupp. Boken är ju skriven i brevform, vilket gör att den passar vana läsare som klarar av att läsa berättelser som är lite långsamma i handlingen. Ser fram emot att läsa fler böcker av henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar