Nidstången av Åsa Larsson och Ingela Korsell (Pax 1)

Det här är riktigt bra, tänker jag när jag lägger från mig boken. Läskigt, välskrivet och väl efterforskat. Fantasy för mellanåldern som utspelar sig i nutid men med bas i fornnordisk mytologi och Egil Skallagrimssons saga. Men så är det också duktiga deckarförfattaren Åsa Larsson och författaren och forskaren Ingela Korsell som står bakom. Tecknaren Henrik Jonsson har skapat ursnygga serietidningsruteillustrationer som tillsammans med luftig text och en väldigt tilltalande utsida (chockrosa infärgning på sidsnitten!) nog kommer att locka många unga läsare.

Alrik och Viggo kommer till en ny fosterfamilj i idylliska Mariefred. Deras mamma är alkoholist och kan inte se efter dem. Redan första dagen hamnar de i bråk med skolans självvalde och dryge ledare Simon. Vad de inte vet är att något långt mycket värre väntar. För i Mariefred finns också Magnar och Estrid, ett äldre syskonpar som lever ett delvis hemligt liv som väktare till uråldrigt, dolt bibliotek. Men nu är biblioteket i fara - tiden pulsar och mörkret vandrar in, säger Estrid och ser i sina kort att två krigare kommer att komma till deras hjälp. De två krigarna är såklart Alrik och Viggo är och det dröjer inte länge innan de är i full färd med att kämpa mot mörkervarelser och forntida magi.

Brödernas relation är trovärdigt och ömsint beskriven och det är genomgående lyckade personporträtt. Efter de senaste årens nästan obligatoriska pojke-flicka uppställning i var och varannan bok känns greppet med två killar i huvudrollerna uppfriskande. Starka kvinnokaraktärer lyckas man få in på annat sätt, genom den kampsportskunniga Estrid och fostermamman Laylah. Det är också alltid roligt med historier som utspelar sig på "riktiga" platser och extra lyckat blir det när Larsson och Korsell väver in Mariefreds historia i det hemliga bibliotekets.

Serien Pax är planerad att ges ut i tio delar. Del ett och två, Nidstången och Grimmen, kom ut samtidigt och de två nästkommande, Mylingen och Bjäran kommer redan i april och tur är väl det - jag vill genast fortsätta läsa!