Arga bilderbokstjejer

Förra veckan fick vi två stycken nya bilderböcker som båda handlar om arga tjejer till biblioteket i Arlöv. "Flickan som blev varg med" är skriven av Sofia Hedman och illustrerad av Jenny Lucander. "Arga Mira" är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Lisa Lanning.

Den första boken handlar om Milda som är ett mycket snällt barn. Hon bråkar aldrig och blir aldrig arg, och när hon blir ledsen stänger hon in sig på toaletten tills det går över. Men en dag är Milda hemma hos kompisen Ilma och leker. När Milda är på toa lånar Ilma sakerna i hennes ryggsäck. Milda springer tillbaka till toaletten och låser in sig när hon ser det. Hon vägrar komma ut.

"Kom ut, kom och lek", säger Ilma och knackar på dörren till toaletten.

Men Milda kommer inte.

"Jag blev arg på dig", skriker hon genom den låsta dörren.

Ilma blir ledsen och ropar tillbaka:

"Du får inte bli varg!"

För Ilma hörde fel och trodde att Milda blivit varg. Och då blir Milda verkligen en varg. En varg som ryter ilsket. Men som sen blir snäll och ylar glada vargyl tillsammans med andra vargar.

"Arga Mira" handlar om vännerna Leya, Ture och Mira. Mira är arg och Ture och Leya funderar på varför hon är det. Kanske ville hon stanna hemma idag? Eller kanske är det någon som har knuffat henne? Ture och Leya kommer med massor av förslag och pratar samtidigt om hur de känner i olika situationer.

Det här är två bilderböcker som med utgångspunkt i helt vardagliga saker ger en utmärkt ingång till samtal om känslor. Eller som man kan njuta av bara för att de är fina!

Inmurade av Lena Ollmark (Firnbarnen 1)

Lena Ollmark har ju stor vana att skriva skräck, inte minst genom serien om Krabbsjögrund, och i Inmurade har hon skapat en härlig, samtida spökhistoria som kommer fängsla många mellanåldersläsare (så väl som en och annan skolbibliotekarie).

Leo är nyinflyttad i Firnby (detta med firnsnö och det det får representera i boken gillar jag skarpt) och där lär han snart känna Natta och Teddy. Det är dock ingen självklar eller enkel vänskap. Natta tar först mest hand om Leo för att hennes lärare ber henne, Teddy gillar egentligen ingen irl och när han väl bjuder hem Leo är det med baktanken att han ska lära honom att bli bätte på teckning så att Teddy ska kunna vinna en teckningstävling och imponera på sina onlinepolare. Dessutom har Natta och Teddy ett okänt förflutet som spökar i deras relation. Leo å sin sida döljer den verkliga anledningen till varför han och hans familj flyttade till Firnby.

De tre kastas samman när de råkar befinna sig i skolans helt nya slöjdsal när något oförklarligt inträffar och snart därpå är de indragna i en riktig spökhistoria med vålnader, snöstormar, galna lärarinnor och gömda barn. Det blir rejält läskigt emellanåt och blandat med berättelsen om ungdomarnas vardag (beskrivningen av Teddys onlineliv är fängslande) och hur deras vänskap och känslor för varandra utvecklas gör att man inte vill lägga från sig boken. Att boken sedan slutar med en riktig cliffhanger gör ju inte saken sämre. Det blir högsta betyg till Ollmark.

Maze runner - i dödens labyrint av James Dashner

Nu har jag läst den första boken i James Dashners omtalade dystopiska trilogi The maze runner. Den motsvarade mina förväntningar riktigt bra! Det är en spännande och actionfylld bok som påminner en hel del om tidigare böcker i genren, som t.ex. Hungerspelen, även om jag inte tycker att den riktigt når upp till samma nivå som den.

Vi följer Thomas, en tonårskille som vaknar upp en dag i någon form av hiss påväg upp ur underjorden. Han har ingen aning om hur han hamnat där eller vart han är på väg. Faktiskt minns han ingenting om sig själv och sitt tidigare liv, förutom sitt namn. När hissen stannar har han hamnat  på en stor öppen plats som kallas Gläntan, och där väntar en grupp killar i hans egen ålder på honom. Det visar sig att de också kommit till Gläntan på samma sätt som Thomas och att de inte heller har några minnen från livet utanför. Gläntan omgärdas av höga stenmurar som hålls helt stängda nattetid, men som öppnar sig på morgonen mot en enorm labyrint. Denna labyrint är den enda vägen därifrån men trots att de första pojkarna kom till gläntan för två år sen har ingen ännu hittat utgången. I labyrinten lurar livsfarliga varelser och det gäller att pojkarna lyckas ta sig tillbaka till Gläntan innan portarna stängs för natten då varelserna vaknar till liv.

Trots att Thomas inte har några minnen kvar känner han på något sätt att han är utvald och har en viktig roll att spela. Känslan förstärks ytterligare när den underjordiska hissen kommer nästa gång och den här gången för med sig en tjej - den första någonsin - som Thomas känner en märklig samhörighet med. Samtidigt förstår de att tiden börjar rinna ut för invånarna i Gläntan - ska de lyckas lösa labyrintens gåta innan det är för sent?

Dogboy är död av Monica Zak

När jag först läste titeln, trodde jag att denna bok var en fortsättning på Monica Zaks böcker om pojken Alex Dogboy. Men Dogboy är död är inte en fortsättning. Det är en novellsamling med tio olika noveller om utsatta barn från olika delar av världen.

I den första novellen får vi åter möta Alex dogboy. Han är nu vuxen och har både fru och barn. Alex får kontakt med sin pappa, men får inte möjlighet att träffa honom innan pappan dör. Men han får veta något som gör honom både arg och överraskad. Det han får veta gör också att han kan gå vidare i livet och inte behöva tänka tillbaka på livet som gatubarn. Nu kan han bara vara Alex, för Dogboy är död. Vi får också träffa en flicka, som lyckas ta sig till Sverige när det blir krig i hennes hemland Somalia. Hennes familj blir hon av med i Somalia. Hon kan inte laga middag, utan äter bara ostmackor. När hon lagar mat, tänker hon alldeles för mycket på sin mamma och längtar efter hennes goda mat. Riktig mat ska hon äta när hon återförenats med sin familj. Här finns också berättelser från Afghansitan, Grönland och från andra delar av världen.

Tio starka verklighetsbaserade berättelser som verkligen berör. Vad glad jag blev att detta var en novellsamling, för det ges inte ut så många sådana för ungdomar. Extra glad blev jag att det är Monica Zak som skrivit novellerna. Hon är bäst på att göra de utsatta barnens röster hörda.

Katherine-teorin av John Green

Oj, vad höga förväntningar jag har på John Greens senaste! Förr eller senare exploderar jag berörde mig djupt och språket var underbart. Den här gången grät jag inte men däremot fick Katherine-teorin mig att skratta massor. Språket är lika fantastiskt men handlingen påminner lite mer om I huvudet på Colin Fischer.

 

Huvudpersonen är 17-årige Colin som precis har blivit dumpad. Han har haft 19 tjejer och de har alla hetat samma sak: Katherine. Colin är förkrossad och han ger sig ut på en roadtrip tillsammans med sin enda vän, Hassan, för att läka sitt brustna hjärta. Killarna hamnar i en håla i Tennessee och får jobb av en kvinna som äger en fabrik som tillverkar tampongsnören. De får bo hos kvinnan och hennes dotter i ett jättestort rosa hus medan de arbetar med att intervjua folk som jobbar eller tidigare jobbat på fabriken.

Men Colin tänker på Katherine och bestämmer sig för att ta reda på varför alla Katherines har lämnat honom. Hans stora intresse är anagram och han börjar att skissa på en matematiskt teori som ska varna honom och förutse när nästa förhållande håller på att ta slut.

John Green har återigen lyckats skapa ett trovärdigt, smart och älskvärt porträtt av en tonåring. En humorisktisk roman om att vara vilse i livet, om vänskap, kärlekssorg och matematik.