Oj, vad höga förväntningar jag har på John Greens senaste! Förr eller senare exploderar jag berörde mig djupt och språket var underbart. Den här gången grät jag inte men däremot fick Katherine-teorin mig att skratta massor. Språket är lika fantastiskt men handlingen påminner lite mer om I huvudet på Colin Fischer.
Huvudpersonen är 17-årige Colin som precis har blivit dumpad. Han har haft 19 tjejer och de har alla hetat samma sak: Katherine. Colin är förkrossad och han ger sig ut på en roadtrip tillsammans med sin enda vän, Hassan, för att läka sitt brustna hjärta. Killarna hamnar i en håla i Tennessee och får jobb av en kvinna som äger en fabrik som tillverkar tampongsnören. De får bo hos kvinnan och hennes dotter i ett jättestort rosa hus medan de arbetar med att intervjua folk som jobbar eller tidigare jobbat på fabriken.
Men Colin tänker på Katherine och bestämmer sig för att ta reda på varför alla Katherines har lämnat honom. Hans stora intresse är anagram och han börjar att skissa på en matematiskt teori som ska varna honom och förutse när nästa förhållande håller på att ta slut.
John Green har återigen lyckats skapa ett trovärdigt, smart och älskvärt porträtt av en tonåring. En humorisktisk roman om att vara vilse i livet, om vänskap, kärlekssorg och matematik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar