En bilderbok om scenskräck.
En pojke, vars namn vi inte får veta
(och heller inte behöver veta, visar det sig, han är berättelsens "jag")
har fått i uppdrag att leverera slutrepliken på skolföreställningen, i
den enda kostym som finns kvar att välja: mullvadsdräkten.
Berättelsen
tar oss genom olika stadier: först frågetecknet "Vad kommer min roll
att vara på scenen och vad ska jag ha på mig?", till fasan över att stå
själv på scen och sen alla katastrofer som följer när han misslyckas
totalt (pojken lider sig genom detta så det står härliga till), till
stunden just innan han ska upp och sen själva ögonblicket där i
strålkastarnas ljus. Jag kommer på mig med att skratta högt på den
onumrerade sidan 25. Mycket fint skildras relationen till pojkens
lillebror, däri ligger också nyckeln till upplösningen. Annars är den
enda andra relation som egentligen tar plats den till pojkens lärare. I
övrigt är det hans egna tankar och fantasibilder som fyller sidorna. Eva
Erikssons illustrationer gör halva storyn, särskilt när mullvaden
puffas fram av sin snälla fröken under genrepet.
Charmerande rakt igenom, riktar sig till åldern 5-7 gissningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar