Fotbollsboken av Tomas Dömstedt

Martin funderar. Varför är det plötsligt så mycket mindre roligt att spela? Hans tankar hamnar alltmer på den nya tjejen han upptäckt i området: Kassandra. Det visar sig att hon spelar fotboll hon med. Skillnaden är att hon verkligen älskar spelet och denna kärlek till sporten är en del av att Martin dras till henne. Hon har något som han längtar efter. Nye tränaren Robban som inte är en förälder som ställer upp gratis utan en riktig tränare som anställts, delar ut skrivböcker där killarna i laget förväntas föra ned sina tankar om sitt spel. Varje kapitel inledes med några rader av Martin, hela tiden i undran över det egentliga syftet med dagboken, sen följer hans tankar i mer utförlig text, utvecklade av författaren.

Snart handlar fotbollsboken om det Martin saknar: lusten till spelet. Robban vill toppa laget när det är match och resten av tiden skäller han. Kompisen Anton får rollen som lagets stjärna medan andra petas när det gäller. Martin som är back utan att riktigt veta om han är nöjd med det genomskådar totalt de vuxnas ihåliga snack om allas lika värde. Att vissa spelare värderas högre än andra sätter hela agendan för lagets utveckling. Så är han också lite avundsjuk på den härliga stämningen i Kassandras lag.

Vad skulle man prata om om man inte hade fotbollen? Är en tanke som löper genom boken.

Även om det språkmässigt (ungdomar i 12-14- årsåldern talar inte med varandra på det lite konstlade sättet som här i dialogerna) och dramaturgiskt inte bjuds på några överraskningar (sensmoralen är klar som korvspad: fotboll ska vara roligt, inte ett tvång) tror jag den här boken kan vara en god utgångspunkt för diskussion i klasser åk 5-8.
Det är en fin historia som utspelas mellan Martin och Kassandra. Möjligen är detta ett övertydligt försök att vända på könsroller men det fungerar i så fall. Kassandra kanske kan betraktas som platt och okomplicerad men hon får vara en självständig person med action snarare än ord, medan Martin är öppet eftertänksam, osäker och den som verbalt driver relationen framåt. Det känns som att Dömstedt velat få med alla pk-perspektiv: vem avgör vilka som får spela när det är match, osv. En viktig grej som jag tycker kommer fram på ett bra sätt är möjligheten att få känna efter. Man kan lägga av med fotbollen men man kan också börja igen. Vad Martin i slutändan bestämmer sig för lämnas öppet, han är en kille som bara är och fotbollen måste inte ersättas av något annat för att definiera honom.
Minus dock för störtlöjlig beskrivning av en scen i biblioteket- som bibliotekarie vill man här visa rött kort- med den tråkiga utgångspunkten att varken Kassandra eller Martin är intresserade av böcker, en väldigt ensidig syn på idrottande ungdomar som kanske avslöjar en ängslighet hos författaren- underskattar han bokens läsarkategori?

Nyckelord förutom genus och fotboll: krävande föräldrar/oengagerade föräldrar, tvång versus att följa sin egen magkänsla.
Modern referens: chattning (Martin och Kassandra försöker hålla kontakten när hon tillbringar sommaren i Bosnien).

Bonus: Till boken kommer ett gratis nedladdningsbart arbetsmaterial som underlag för samtal i klasser.