I huvudrollen står Charlotte som snart ska på en fotbollscup med sitt lag IF Ekby Linköping. Att författaren är expert på temat märks tydligt: det är mycket teknik.
Mental träning, taktik, olika positioner i laget, relation till tränare
samt konkret spel. Med tydligt fokus på att alla fyller sin funktion i
laget, med sina olika målsättningar (vissa
har ingen alls) och Charlotte tillåts tänka professionellt, vara ett
barn som tar spelet på allvar. Man får som läsare ta del av hur hon tänker kring
spelet, bland annat via en härlig metafor om "fotbollslukten"- känslan för spelet förmedlat som en doft. Parallellt med fotbollen pågår en historia om en luftmadrass.
Den upptar en del av Charlottes tankeverksamhet men man får inte veta
varför förrän i slutet.
Sammantaget slutar det hela bra- med glass och till slut acceptans över att vinna silver. Ordet "flicklag" nämns aldrig. Inte heller ses nåt behov att lyfta fram
att ena tränaren är rullstolsbunden eller av utländsk härkomst. Alla
karaktärer i berättelsen presenteras på lika villkor. Det är via illustrationerna av Bettina Johansson och infon att tränaren använder
en visselpipa som läsaren förväntas lägga ihop två och två. Vilket man
gör. Det finns också ett tydligt genus-tänk. Charlotte vet att hon är snabb och tuff. Berättelsen är vardagsnära och känslan trevlig. Bilderna gör
mycket. Trots att tonen ibland blir väl käck är det en berättelse om
kärlek till fotboll, Charlotte andas fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar